Nirvanas - Nirvana



Den har jag köpt! Eller rättare sagt var på shell söder igår och tiggde till mig den av morsan. Det var fint. Och skivan är fin! Totalt fantastisk!


Spår ett är "You know you're right" Helt underbar låt, har inte hört den tidigare faktiskt om jag ska vara ärlig. Låten finns inte heller med på någon annan skiva, den här skivan innehåller vissa nyremixade låtar från andra skivor och den här inte tidigare utgivna låten. Låten är av annan kvalité än deras andra låtar, extremt välgjord och bra. Det jag gillar med Nirvana är deras inte så finputsade musik, den här är perfektare än deras andra låtar men ändå är det Nirvana till 100% och en helt fantastisk låt. Hans röst är i sin bästa form och allt bara klickar. Det blev kärlek mellan mig och den här låten. Underbar! 10/10

 

Spår två är "About a girl" Låten börjar med ett mysigt mjukt riff, sen börjar trummorna mjukt och taktmässigt innan Kurts röst flyter in och höjer känslan ännu ett snäpp. Runt 1:25 kommer en instrumental del, det sticker ut men stör ändå inte, det känns inte som att det först är en låt och sen börjar en annan som sker i många låtar när främst metalband har ett gitarrsolo eller liknande som inte känns som att det hör samman med samma låt, det är hemskt irriterande hatar sådant, verkar bara som om gitarristerna vill stila, men för mig som kanske inte är så musikalisk sabbar det bara helhetsbilden. Men det är alltså vad sm inte hinner här utan det passar perfekt in i låten. Sen flyter man mjukt in i låten igen. Kurts röst är verkligen fantastisk på den här låten. Dock är den inte lika "perfekt" som "Yu know you're right" så blir 8/10


Sen kommer "Been a son" som track 3. Mer fart i den här, mer energi. Den här låten är en av deras låtar som sätter mig i en sorts trans, det snurrar runt i huvudet, på ett bra sätt. Mitt sätt att få en kick, musik och adrenalin. Den här låten ger mig verkligen den där sköna känslan. Den är energisk redan från början men ändå inte stressad. Man hittar de där upprepningarna som man ofta hittar i deras låtar, tex här "she should have been a son, she should have been a son, she shoud have been a son", det ger en skön känsla och är som väldigt "nirvana". dock sämre kvalité på själva låten (text, musik, sång, spel) än de två tidigare så mitt betyg på den blir 7,5/10


Spår fyra är "Silver". Börjar lugn med sång och lite trummor i bakgrunden en kort stund innan resten av instrumenten tar vid, och åter igen, den där upprepningen, jag gillar den verkligen. Stämning  och känsla! Låten kom ut som singel 1990. Det känns som själva musiken i låten är gladare än vad det oftast brukar vara i Nirvanas låtar. Hade jag inte suttit i en bil hade jag förmodligen dansat vid det här laget. Låten är dock överskattad, 7/10.


Track5 är en låt ni ALLA ska känna till, det är allmänbildning. Nirvanas mest kända låt, "Smells like teen spirit". Vem kan inte sitta där och höra början utan att få energi och bli gad eller något. Den här låten är det jag kan tacka att jag kom in på rock över huvud taget. Satt på mitt rum och bläddrade på tvn råkade hamna på VH1. Och där satt han, min kärlek, min gud, min profet Kurt Cobain. Jag blev alldeles fängslad och facinerad, det här gav mig en känsla jag inte haft förut. Visst jag är uppvuxen med Queen och Bowie, men de fanns som alltid där, inget jag tänkte på. Det här var nytt för mig, fantastiskt. Kärlek vid första ögonkastet (öronkastet?). Låten är extremt välgjord och alla ni som tänker "åh vad fjortis att gilla den populäraste låten", so what? Den är bra. Hans röst är perfekt, musiken är perfekt. Allt i låten är perfekt bara så jävla underbart. Jag får så mycket känslor och energi av låten. Tori Amos cover är förresten riktigt fin. Takten, texten, tonerna gör mig bara så som kär, får mitt hjärta att banka, mer än för något annat. 10/10!


Nummer sex är "Come as you are" också den från Nevermind. Det är för övrigt den enda låten jag lyckats klå Ellan i på Singstar (STOLT!). Riffet är skitmysigt, lagom lugnt. Och det hela skapar en fin helhet. Mycket känslor i låten, känner igen vissa av dem, "take your time, hurry up". Musiken är väldigt bra, mycket bas och när det extra gitarrspåret går in vid 2:00 blir det som det där extra. Dock så blir den lite tråkig när man lyssnat på den sisådär 1000 gånger, 8/10


Lithium är spår 7, hör hemma på albumet "Nervermind", som många av de andra låtarna på skivan. Den börjar så skönt, takten är mysigt. "I'm so happy, cause today I found my friends" är första strofen, många av åtarna på Nevermind handlar om vänskap och personer. Den börjar mjukt men går sen in på en hårdare del med en refräng, första innehåller bara "yeahyeahyeaah" eller hur jag ska förklara det, men de andra är längre och fortsätter efter det där "yeahyeahyeah"t. Bra låt. 8,5/10


In Bloom från Nevermind är låten efter Lithium. Extremt skön med en lite hårdare början, lite hårdare och mer energisk över huvud taget än tex, Lithium. Även de lugnare delarna innehåer mycket energi och kraft. Det här är en sådan låt som får det att kännas mysigt i hea kroppen. Bara blunda och njuta. Är jag knäpp? Jag vet inte... Är jag kär? Antagligen! Men Nirvana är ju så fantastiska. Och låten är fantastisk skön, bra, välgjord. Bra musikmässigt, inte överdrivet komplicerad, men musiken känns rätt. Sångmässigt är den också bra, hans röst är underbar dock inte lika fantastisk som tex "You know you're right", trummorna förmedlar mycket energi och känsla och är stor del "skyldig" till att den här låten får den sköna känslan. 8/10


*trumvirvel* Här kommer min favoritlåt över huvud taget, "Heart shaped box" som spår nio. Hur kan man INTE älska den? Riffet är fantastiskt underbart, jag är kär i det. Håller på mig att lära mig det på basen (ett annat riff jag älskar är det i Ebba Gröns 800 grader, visst det är simpelt, men najs som fan, lärde mig det på 2 minuter. Det riffet får mig verkligen att vilja dansa). Känsan i låten är så extremt skön, jag kan väl erkänna att tekniskt sett är det inte deras absolut bästa låt, hans röst var varit starkare, men som den här där är egentligen min favorit-Kurt, trött, hes, söndrig, förmedlar känslan jävligt bra. Texten är väl inte heller världens mest komplicerade, men den är fantastisk ändå, den blir som ändå "rätt". Dave trummor hörs lagom mycket och bestämmer takten bra, dock så på liveversionerna är det sämre, han är för stressad och spelar för fort vilket jag stör mig på även om det inte är mycket. Dave är bäst när han spelar gitarr och sjunger i Foo Fighters. Och som sagt gitarren i den här låten... MMMMMMM!!! Kan inte förklara det. 15/10!


Spår tio är "Pennyroyal tea" hörde jag första gången när jag tittade på unplugged in New York som för i övrigt är mycket sevärd. Låten känns rätt o-Nirvana. Bra men för lite Nirvana. Kan inte riktigt förklara det. Det är som Nirvana men ändå inte. Som att någon försökt skriva en Nirvanalåt men misslyckats och gjort den för jag vet inte... 6,5/10


Track 11 är den omdiskuterade "Rape me", feminister anklagade den för att vara kvinnoförnedrande men Kurt försvarade sig med att han tar avstånd mot våldtäkter och att han uttryckte detta i låten. Början är en tyst gitarrmelodi och Kurts röst tysta röst innan de tar i mer och själva låten börjar på riktigt. Även denna låt är lite o-Nirvana men den är jäkligt bra så duger ändå, den är mer av Nirvanastuket än "Pennyroyal tea" dock. Texten är simpel men känns ändå så rätt, jag förstår inte helt vad folk gnäller över. De där militanta feministerna letar verkligen saker att klaga på, det handlar om liknelser och inte om att Kurt är för våldtäkter, det hör varenda jävel som lyssnar på låten och kan någorlunda mycket engelska. Låten är bra, skapar en skön känsla, musiken, sången allt flyter ihop och det blir bra! 7,5/10


12e låten är "Dumb", den är lugn och rätt poppig av sig. Texten är bra och lagom, mer invecklad och komplicerad än vad deras texter brukar vara. Passar perfekt med hur hans röst är i det här låten, tyst och mjuk. Något väldigt intressant med låten är att de har en cello med! Fantastisk låt, sjukt intressant och annorlunda men samtidigt ändå Nirvana! 9,5/10!


Spår 13 är "All apologies". Börjar med intressant musikalisk bit innan sången tar vid. Den är lugn, lite tråkig faktiskt. Låter lite som Nirvana men inte Nirvana-stuket. Den är nog ganska bra om jag hade varit på det humöret. Låten känns lite drömsk, lite mysig sådär. Tråkig men ändå bra egentligen. 7/10


Låt nummer fjorton är ”The man who sold the world”. Det är en cover från en av mina favroitartister, nämligen David Bowie. Den börjar skönt, det är rätt mycket Nirvana om man ändå tänker på att det är en cover. Det är inte vad man förväntar sig helt av Nirvana, men gillar det, det är mjukt, snällt, lugnt. Men ändå fint. Det är en fantastiskt bra version. Kurts röst funkar bra till texten och de framför den väldigt bra, om jag var Bowie skulle jag då vara stolt^^ Även här har de blandat in cello, jag gillar det verkligen! 8,5/10


Sista låten är ”Where did you sleep last night”. Den är rätt mycket Nirvana fast ändå inte. Den är lugn lite tråkig. Hela låten går rätt lika och händer inte så mycket. Trevlig en gång, två gånger men är nog ingen låt jag skulle sätta på repeat. Mer mot slutet tar han i mer, men egentligen händer det ändå inte så mycket, han låter argare, mer desperat men själva låten förändras inte. Texten känns sorglig och hans röst med, fin men trist låt. 7/10



Jag tycker att skivan är väldigt bra! Hade det inte varit så att den som får era pengar som ni betalar för skivan är en mördande, elak ragata vid namn Courtney Love hade jag rådit er att köpa den. Den är fin att ha i riktigt format dock. Litet dilemma där! Annars fixa det på ett kanske mindre lagligt vis, lalala....





Jävlar vilken lång, tråkig och dålig recension det där blev...



HUGZ!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0