cryingcat

Att jag inte skriver så mycket beror på att jag inte har något att skriva. Jag sover, är ensam, sover, är ensam, sover och så vidare... Känner mig så äckligt jävla ensam. "hmm jag ringer en polare" förresten vem? "jag frågar om nån vill hänga med på stan i morgon" åter igen... vem? Vem skulle vilja prata med mig i telefon, vem skulle vilja gå med mig på stan?

Mitt liv och min värld känns så tom, karg och ödslig. Har inget att fylla mina dagar med. Finns inget att göra, ingen att prata med inget att leva för. Finns bara tomhet. Jag känner mig så maktlös. Så halv, okomplett och trasig.

Ni vet att det är i ensamheten och tystnaden det börjar, ångesten, det är i tystnaden då jag hör dem bäst. Det är i ensamheten jag tänker för mycket....


Au revoir, adjö