cryingcat

Nu när jag är singel och ensam känner jag mig så ful, värdelös och oomtyckt...
Jag känner mig osynlig, oviktig och som att ingen bryr sig ett dugg om mig...
Det gör ont när man i nästan sju månader faktiskt varit älskad och sen så bara försvinner all kärlek i ens liv och man står där ensam kvar med bara tomhet och mörka känslor...

Jag trodde det skulle vara kul att vara singel. Typ "yay nu kan jag ligga runt, ragga på vem jag vill och göra vad fan jag vill". Ligga runt tröttnade jag på efter första ligget med någon annan, raggning hade förlorat sin charm och jag kände hellre för att vara begränsad men älskad än att vara oälskad, ensam och fri.

Gräset är inte alltid grönare på andra sidan...
Och nu är jag är ensam...