cryingcat

Förstår om ni inte orkar läsa xD

Down in the valley

Tobe (Evan Rachel Wood) är en ung tjej som är rätt trött på sitt liv, förutom att hennes styvpappa, Wade (David Morse) har en aningens hett temperament är livet långtråkigt och slentrianmässigt. En dag när hon är påväg till stranden möter hon Harlan (Edward Norton) och hela hennes familjs liv förändras för alltid. Harlan är en boots och cowboyhattsförsedd psykotisk man som tror att han är en cowboy.. För Tobe är Harlan något helt nytt och hon faller som en fura för honom. Han får även hennes yngre bror Lonnie (Rory Culkin) på sin sida. Någon som dock är mindre positiv till allt detta är Wade som gör allt för att få Harlan bort från sin familj innan det är för sent.

Filmen kretsar främst kring Tobe och Harlan men både Wade och Lonnie har stora roller i berättelsen. Jag tror inte att Harlan är rent ond, jag tror mer att han är psykiskt sjuk men det han gör slutar i en blodig katastrof. Harlan spelas av min absoluta favoritskådespelare och jag tycker att Edward gör ett fantastiskt jobb med att gestalta denna sjuka man. Morse som spelar Wade har jag en inbyggt ogillande för då han oftast spelar bryska pappor som mest bara skadar sina barn genom sitt sätt att vara, det är som att se Alan Rickman (som spelar Snape i Harry Potter) spela ödmjuk och trevlig. Harlan pratar med en mer ”western”-aktig dialekt men resten av karaktärerna pratar vanlig ren amerikanska. Filmen innehåller enligt mig ett rätt bra språk utan för mycket slang eller liknande.

Filmen utspelar sig i Kalifornien vilket är ett passande klimat för en cowboy. Miljön är torr och ökenlik, det är varmt och ständigt soligt. Den utspelar sig i nutid och hoppar inte fram och tillbaka som vissa andra filmer vilket jag är tacksam för. Tycker det oftast bara blir snurrigt. En film där de dock lyckas hoppa fram och tillbaka på ett smidigt sätt är American History X där dåtiden är filmat i gråskala och det blir enkelt att hålla reda på nutid och dåtid.

Filmen är en sorglig och sjuk kärleksberättelse. Kärlek som går snett och slutar i kidnappning och skjutna flickor. Den börjar lyckligt med kärlek och vackra känslor men dalar långsamt neråt i olycka, våld och hemskheter på grund av Harlans sjuka beteende. Man hoppas i början att den ska vara en lycklig kärleksberättelse men det är rätt lätt att förstå att det inte kommer att sluta med ”och så levde de lyckliga i alla sina dagar.”.

Jag älskar den här filmen. Inte för att den är romantisk, lycklig eller glad, mer för att den är vacker på ett udda och samtidigt fult sätt. Jag är ärligt talat ett fan av lite sjukare filmer, jag älskar att studera udda/sjuka karaktärer och jag föredrar twistade historier långt framför äckligt lyckiga romantiska filmer. Jag förraktar både romantiska filmer och komedier, för mig är det onödigt och för förslappade människor som vill ha snabb och lätt underhållning utan att behöva tänka själv. Jag gillar filmer med budskap eller i alla fall en udda historia som den här då.